Förhållningssätt

Inkludering

INKLUDERING

Att inkludera i 360 grader handlar om vikten av att inkludera alla berörda perspektiv, både majoritets- och minoritetsperspektiv, som omgärdar en specifik fråga. Majoritet och minoritet ska i sammanhanget förstås i termer av makt och vi utgår ifrån att minoritetsperspektiven kan bära på visdomar för de som har mer makt i sammanhanget. Inkludering handlar också om att göra de involverade personerna delaktiga i såväl processens som samtalens utformning.

INKLUDERA I 360 GRADER. Som redan nämnts finns det i samband med ett problem eller en konflikt alltid en mängd olika perspektiv. Av olika anledningar är en del positiva, en del negativa och en del tveksamma till en specifik fråga. Att inkludera i 360 grader handlar om vikten av att inkludera alla berörda perspektiv, både majoritets- och minoritetsperspektiv, som omgärdar den aktuella frågan. Majoritet och minoritet ska i sammanhanget inte förstås i numerära termer, utan snarare i termer av makt i relation till den aktuella kontexten. De med mindre makt utgör en minoritet i förhållande till de med mer makt. Att inkludera alla perspektiv kanske kan förefalla vara en självklarhet, men vår erfarenhet visar att de negativa, motstridiga och tysta perspektiven tenderar att exkluderas, förbises eller motverkas. Dialogdesignerns, facilitatorns och medlarens neutralitet (se s. 43-46) är elementär för att lyckas inkludera i 360 grader.

NEJETS VISDOM. De negativa, motstridiga eller tysta perspektiven kallar vi för nejet. Ofta är det minoritetsperspektivet som har mindre makt och är kritisk mot gängse normer som representerar nej-rösten. Utifrån vårt förhållningssätt ska de negativa och kritiska rösterna inte betraktas som en last, utan snarare som ett perspektiv som kan innehålla värdefulla visdomar både för de som har mer makt i sammanhanget och för gruppen som helhet. I enlighet med Myrna Lewis (2008) benämner vi detta som nejets visdom. Eftersom nejet kan inbegripa visdomar är det viktigt att skapa trygghet så att nejet kan uttryckas, synliggöras och eventuellt även integreras i beslut, överenskommelser eller konflikthanteringsstrategier på ett konstruktivt sätt.

SYNLIGGÖR NEJET. Med grund i idén om neutralitet och tanken om att inkludera i 360 grader är alla perspektiv legitima och har således samma rätt att synliggöras. Om nejet synliggörs tenderar dessutom dialogen att flöda lättare samtidigt som aggressioner, spänningar och destruktiva konflikter minskar. Att synliggöra nejet betyder att vi, såväl i perspektivinsamlingsfasen som i en dialog, lyfter fram nejet istället för att motarbeta eller förbise det. Om nej-rösten inte är synlig initialt ”fiskar” vi efter den, snarare än nöjer oss med den falska bekvämlighet som avsaknaden av ett nej kan upplevas som. Som redan nämnts tenderar marginaliserade perspektiv att leda till att spänningar och konflikter eskalerar.

I en dialog är det av största vikt att du som facilitator skapar trygghet i gruppen dels för att perspektiv A ska våga representera nejet, dels för att perspektiv B ska våga höra nejet och ta det till sig. Som facilitator synliggör du nejet genom att uppmärksamma gruppen på att den kritiska nej-rösten existerar. Rent konkret finns det olika verktyg som du kan använda för att synliggöra nejet i dialogprocesser, såsom spegling, summering, metakommentarer och humor (läs mer om spegling och summering på s. 61-64). Det är en konst att synliggöra nejet på ett sätt som gör att gruppen är beredd att lyssna och ta nej-rösten på allvar. Om gruppen på något sätt avfärdar, förbiser eller bagatelliserar nej-rösten behöver du som facilitator hjälpa gruppen att förstå det värde som nejet potentiellt bär på, samt faran med att tränga undan nejet. För att lyckas med detta är det viktigt att du själv som facilitator inte betraktar nej-rösten som farlig eller icke önskvärd.

INTEGRERA NEJET. Att tillåta nej-rösten att bli synlig är en förutsättning för att det ska vara möjligt att integrera nejet. Att integrera nejet betyder att nejet tas i beaktande i samband
med beslut, överenskommelser eller konflikthanteringsprocesser. Om majoriteten säger ja till exempelvis ett beslut kan du som facilitator undersöka vilka korrigeringar nej-rösterna skulle behöva för att acceptera majoritetens vilja. När gruppen är beredd att ta till sig nejet tenderar eventuella överenskommelser, beslut och konfliktlösningar att bli mer robusta och hålla bättre i längden.

DELAKTIGHET I PROCESSENS OCH SAMTALENS UTFORMNING. I vårt arbetssätt inkluderar vi de som berörs av beslutet, spänningarna eller konflikten i olika former av beslut som berör processens och samtalens utformning. Exempelvis är det möjligt att upplägget på en process eller ett samtal förändras som ett resultat av att du som facilitator ställer frågor om deltagarnas önskemål och åsikter. På så sätt stärks deltagarna. Dessutom är det viktigt att betona att vi som dialogdesigners, facilitatorer och medlare inte alltid har svaret på vad som är bäst just nu. Detta innebär dock inte att du som facilitator kapitulerar, utan det handlar snarare om att du är flexibel och inkluderar deltagarnas viljor löpande. Sammantaget leder ett sådant arbetssätt till att processen och samtalen får en kontinuerligt medskapande karaktär.

Även under ett pågående samtal är det viktigt att vara lyhörd inför deltagarnas tankar och känslor genom att stämma av med dem kontinuerligt. Det är ju faktiskt de som påverkar och påverkas av beslutet, konflikten eller dispyten – och det är de som är experter på sina unika behov. Du som facilitator eller medlare finns på plats för att underlätta samtalet, inte för att styra det eller läxa upp någon. Det innebär att facilitatorn/medlaren inte bör tillämpa några generella mötesregler som exempelvis syftar till att justera hur tankar och känslor uttrycks. Parterna kan således uttrycka sina känslor genom att använda ett språkbruk och en jargong som strider mot facilitatorns/medlarens personliga ideal eller gängse normer. Dock är det viktigt att uppmärksamma det som sker i samtalet. Om parterna exempelvis avbryter varandra eller använder svordomar är det facilitatorns/medlarens uppgift att synliggöra det som sker och hjälpa parterna att komma överens om vilka uttrycksformer som är acceptabla i det pågående samtalet. Det innebär att samtalsregler uppkommer och formuleras enbart om parterna själva bestämmer sig för det. På så sätt ges de involverade personerna makten att själva ta de steg de vill under samtalet, något som tenderar att ha en kraftfull positiv effekt på samtalsklimatet och konflikthanteringsprocessen. Följande citat är ett exempel på detta:

”Och så kom de överens om att de inte skulle avbryta varandra och så vidare. Och så gick det några minuter och så var de tillbaka i det här. Och så sa jag: ’nu är ni där igen, ni har sagt att det kommer fungera bättre om ni inte avbryter varandra och så där’, ’aha, ja ja, det är sant’, ’ok, vi provar igen’. Tredje gången var något helt magiskt egentligen, de hamnade tillbaka i samma och plötsligt så stannade de själva upp och sa ’ah, nu är vi där igen’ och så rättade de till samtalet och det blev lugnare och lugnare och till slut så gick de därifrån och bestämde sig för att inte fortsätta med våld mot varandra och hot och så vidare.”

Sammanfattningsvis menar vi, i enlighet med Transformativ medling (se Folger & Bush, 1996), att det är viktigt att du som facilitator/medlare följer deltagarna genom att 1) stärka deras självbestämmande, 2) undvika att döma deras perspektiv, beslut och känslouttryck, 3) beakta dina egna begränsningar och lita på deltagarnas kompetens.

NÅGRA EXEMPEL PÅ NEJRÖSTEN

10.000 människor som demonstrerar mot bygget av Västlänken i Göteborg.

Rösten som säger JA när majoriteten är emot.

Några som tar fram sina telefoner på ett möte och kollar sin mejl.

En grupp som säger: ”Det hjälper inte att vi deltar i dialogen. De lyssnar inte på oss ändå”.

Insändare i dagstidningen som uttrycker att ett visst projekt inte är genomtänkt.

En person som skakar på huvudet när någon annan pratar på ett möte.

En tveksam röst som säger ”jag är inte säker på om jag stödjer detta”.

Minoritetsrösten i en omröstning rörande ett beslut.

REFLEKTION KRING INKLUDERING AV ALLA PERSPEKTIV

Har du exempel på hur nejrösten hördes, men avfärdades i en dialogprocess? Vad blev det för resultat?
2. Har du exempel på en process där perspektiv som förespråkade ett förslag uteblev och där nejröster var det enda som hördes? Hur påverkade det processen?
3. Finns det exempel på intern samverkan där frågan om integrering av olika perspektiv blev problematisk?
4. Vad kan man göra praktiskt för att säkra att alla perspektiv kommer till tals och att inte ett perspektiv dominerar samtalet?
5. Fundera över din makt som dialogdesigner och facilitator gällande att begränsa vissa perspektiv. Finns det situationer då en sådan begränsning skulle vara rättfärdigad?